Start Vedanta Veda Soham
Atman-Brahman Tat tvam asi Samadhi Nirvana

Tat twam asi

TAT TWAM ASI (DET ÄR DU) ÄR EN AV DE MEST BETYDELSEFULLA UTSAGORNA I HINDUISMEN. Orden betyder att vad du än ser på, så är det i botten av sitt väsen du själv. Din nästa (ja, allt levande) är du själv i annan form.

De tre sanskritorden utgör en av de djupaste och viktigaste meningar som någonsin sagts om människan och världen.

I Chandogya-upanishaden berättas om Uddalaka, som undervisar sin son Svetaketu. Uddalaka förklarar:

I begynnelsen fanns Varat allena, Ett Enda - utan detta intet. Han, Den Ende, tänkte: Må Jag bli många, må Jag växa fram. Han skapade världsalltet ur sig själv och gick in i varje varelse. Han är det fina innersta väsendet. Han är Sanningen. Han är Jaget. Och Det, Svetaketu, DET ÄR DU.

Uddalaka fortsätter:

Om någon hugger detta mäktiga träd vid roten, i stammen eller vid toppen, blöder det men lever ändå. Genomträngt av Atman står det fast rotat och suger sin näring. Men om Atman drar sig bort från en gren, vissnar den. Om Atman drar sig bort från hela trädet, vissnar det. Likaså dör kroppen, när Atman lämnar den - men Atman dör aldrig.

Allt har sin grund i Atman-Brahman. Den är sanningen, det fina innersta Väsendet i allt. Och den är du, Svetaketu.

Alltså: det inre, som är osynligt, är din eviga grund och världsalltets eviga grund. Tat twam asi - det är du.

Ordet tat syftar på det gränslösa, eviga, som alltid är. Och detta eviga, odödliga, innersta väsen, det är du.

Under årtusendenas lopp har många indiska vismän kommit till klarhet om att Han som är i mitt inre, den Evige, det tysta vittnet till att jag tänker och går - Atman - och Han som är den stora, eviga grunden till hela världsalltet, är ett och detsamma. Atman och Brahman är ett. Jag, Atman, är Brahman. Det som är jaget i mig, är världsanden, Gud.
 

^Tillbaka